Ett liv...

Sitter och funderar över livet! Låter det deprimerande? Kanske men kanske inte! Tror det beror på hur man funderar. Deppigt eller inte är jag övertygad om att det är viktigt att reflektera över det med jämna mellanrum! Livet är försvinnande kort, låt dig inte luras att tro något annat. Det som ser ut att vara för evigt är snart över, fråga någon som levt länge. Därför är varje dag viktig. Stora som små beslut sätter märken i livet framför. Det jag gör idag påverkar min morgondag. I min tanke handlar det om att handskas försiktigt med varje ny dag. Det är en gåva, ett oskrivet blad, frågan är hur hanterar jag gåvan, vad skriver jag på bladet. Vi lever i ett samhälle där vi helst aldrig vill ta eget ansvar. Det skylls på alla andra och allt annat att det ser ut som det gör i livet. Faktum är att livet är mitt, ingen annans. Det innebär att mitt liv är mitt ansvar, vad jag gör med livet beror på mig.
Livet är en gåva, given till mig, vad jag gör av gåvan är upp till mig. Jag har som önskemål i mitt liv att när jag blir gammal ska jag inte säga - varför gjorde jag inte, om jag bara hade...-. Vet att det kommer finnas sekvenser i livet där det orden kommer att sägas, målsättningen är att de sekvenserna ska vara så få som möjligt.
Livets ansvar är mitt... kan inte skylla ansvaret på någon annan. Skrämmande??? Ja, på ett sätt men nej på ett annat. Det finns nämligen ett sätt att finna vila i livet! Det är att få lägga sitt liv i händerna på Han som gav mig livet - Gud, sjäv! Han har lovat att leda var och en som vill genom hela livet. Inte skapa en subkultur där allt är frid och fröjd, men att leda, gå före genom livet vad det än kommer att bjuda mig.
Missa inte den möjligheten, skjut inte erbjudandet framför dig utan fånga det och lev resten av ditt liv i Hans hand