Åsa Waldau lämnar Knutby

Detta var något av det bästa hitäntills idag. Överraskande men befriande, så skulle jag vilja beskriva händelsen. Inte trodde jag att hon skulle lämna sitt drottningarike som hon byggt runt sig med järnhand. Detta gör ju att förändring kanske kan komma till stånd i den komplicerade situation som församlingen är i. Hur mycket man än dementerat från församlingslednings håll att det är Åsa ensam som styrt församlingen har det ju med önskvärt tydlighet lyst fram för oss i övriga kristenheten i Sverige att så är fallet. Det är oklart vad Åsa ska göra framöver skriver tidningarna, låt oss be om att det inte blir en ny församlingstjänst och be om förändring i Knutbyförsamlingen.

Tack så mycket Birger Schlaug!

Denna artikel i tidningen Dagen får du inte missa!!! http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

"En politiskt korrekt gud är inte Gud" skriver Birger Schlaug idag. Så rätt och så starkt.

Lite överraskad och förvånad sitter jag nu efter att ha läst artikeln. Känslorna böljar fram och tillbaka i mig. Ena gången är känslan tacksam och glad över det Birger Schlaug skrivit.
En annan gång känner jag känslan av förvåning över att det var Birger Schlaug som skrev det, hade inte väntat det från honom. Inom mig ljuder orden en gång till " stenarna ska ropa".
Ytterligare en känsla som böljar inom mig är en känsla av sorg. Inte över att det som är skrivet, inte heller över att det är Birger Schlaug som skrivit det men en känsla av sorg för att det inte var någon av oss som tror som skrev det.
Gång efter gång gör Birger klart att han inte bär på någon tro i sitt liv. Jag frågar mig varför det inte var jag/vi som skrev, jag/vi som säger mig/oss ha en hög bekännelse av tro i mitt/vårt liv.
Kontringen kan komma blixtsnabbt och artiklar kan läggas fram som motbevis för att det visst skrivs i denna fråga.
För mig finns det en skillnad här, artikeln idag är inget angrepp på någon person eller parti, inget försvar av någon person eller parti, inte heller ett inlägg i en specifik fråga. Det är bara en programförklaring av vad en levande tro på bibelns Gud egentligen är.
Niklas Piensoho skrev en gång i tidningen Dagen att "det måste bli ett slut på underlivsteologin inom pingströrelsen". Håller fullständigt med Niklas, kontentan i artikeln var att fokus måste ligga på att människor ska bli frälsta. Om detta hade varit ytterligare ett debatt inlägg i någon av de heta frågorna så hade jag känt mig mätt redan innan jag börjat läsa artikeln och antagligen hade den aldrig blivit läst. Nu var det en fräsch presentation av vem Gud egentligen är. Detta skulle jag vilja se mer av i mitt eget och vårt liv vi som tror. Ett mod att våga stå för det vi tror på utan att egentligen attackera någon annan!
Tack Birger Schlaug för att du skrev och skakade om åtminstone mig.

Vad är framåt och bakåt

Bakåtsträvare eller framåtssträvare är populära uttryck idag. Bakåt har en negativ och konservativ klang medans framåt har en positiv och intiativrik klang. Alla strävar efter att höra att man är en framåtsträvande person. Detta tror jag gäller för båda könen, alla åldrar och alla samhälls skick. Detta är ju i mångt och mycket positivt. Att bryta ny mark, inta nya områden, våga pröva det man aldrig har gjort förut och se utveckling längtar väl alla efter, eller???
Idag har jag funderat över vad är framåt respektive bakåtsträvande? Vem bestämmer vad som är framåt eller bakåt? Är allt som varit dåligt och duger bara till att lämna bakom sig? Är allt som varit värt att ge sitt liv för att behålla så att inget nytänkande tar dess plats? Är allt som är nytt positivt och fräscht? Är det bara nyhetens behag som gäller idag eller kan vi lära och hämta från gårdagen också? Är framåt alltid det rätta i förhållande till den samtid vi lever i och bakåt bara längtan efter nostalgins trygghet "det var bättre förr"?
I strävan efter att vara uppdaterade mot den tid vi lever i tror jag att priset för detta ibland hamnar i bakvattnet. Till vilket pris är vi beredda att anpassa oss mot vår samtids nycker och idéer, på vems bekostnad och till vilken vinning strävar vi i vårt samhälle framåt i en väldig fart. Och är det verkligen framåt mot bättre tider vi går när vi fattar beslut i framåsträvandets anda.
Inte heller jag vill vara bakåtsträvare i vårt samhälle! Jag är helt övertygad om att ny mark måste brytas på alla nivåer och i alla samhälls skick.
Jag vill bara skicka med en brasklapp, se till att vägen vi vandrar på verkligen leder framåt mot ny segrar. Jag tror att det är värt en rejäl tanke paus i gamla svedala, innan vi bara travar på under banderollen framåtsträvande. Vi bör göra det för vårt lands skull, vårt folks skull, nästkommande generationers skull och vår andliga situations skull.

Att våga säga det rätta

Det var vad som hände igår. I ett av ganska många möten med människor igår så hände det. Personen som jag mötte levererade en hälsning från himlen rakt in i mitt liv. Helt naturligt och på vardaglig svenska så säger personen ord som är klockrena in i min vardag, träffade mig i hjärtat och betydde mycket för mig.
Nu efteråt följer orden mig och jag tänker, tänk vad viktigt att säga det man känner att man ska till människor man möter. Orden igår var en direkt hälsning till mig från Gud själv och jag är övertygad om att detta är tänkt att fungera gång efter gång i våra liv. Den som sa orden till mig hade ingen aning om att det var med precision rakt in i mitt liv. Det krävdes mod att våga säga det utan att veta hur de skulle tas emot. Mod i det vi behöver som kristna idag, mod att följa den inre rösten. Mod att vara kanalen för hälsningen från himlen. Himlen har budskap till oss människor, vågar vi vara budbärare?

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar...

Det är titeln på Carl-Henrik Jaktlunds nya bok. Proviserande??? Ja, kanske. Men tänk till en stund. Kan det vara så? Att kyrkan har stannat upp i sin efterföljelse av Kristus? Menar på intet sätt att Evangeliets sanningar ska anpassas till vår tid och korrigeras mot den tid vi lever i. Men kanske att efterföjelsen har Kristus har blivit ett eftersläntrande där vi tappat närheten till Honom och den tid vi lever i.
Vet inte vad som kommer att kunna läsas i boken, titeln på den fick bara tanken att gå igång. Ser med spänning framemot att läsa boken.

Hope FM

Detta är en sida som du inte får missa. Ett väldigt fräscht initiativ från Roger Arnfjell med flera att lansera en mycket fräsch kristen webbradio station. Surfa in på www.hopefm.se. Glöm inte att uppmuntra dem för det de gör.

Bloggtime

Nu känns det som det är dags att blogga igång igen. Sommaren har fortfarande långt kvar och de positiva, förhoppningsvis ärliga meteorologer lovar att värmen kommer i augusti. Visserligen känns det sm man bara uppdaterade ett gammalt löfte. Har för mig att man har sagt samma sak efter varje julimånad som varit lite sämre. Vi får väl se hur det blir med den saken. Hur som helst så börjar vardagen ta över sommarkänslan och då tror jag det är dags med lite bloggskrivande. Med andra ord, nya blogginlägg kommer från och med nu att dyka upp här lite mer frekvent... hoppas jag :-)

Vart tog solen vägen...

Nu tenderar jag på att bete mig klassiskt svenskt. På så sätt att efter lite regn under semesterveckorna, börja klaga på den svenska sommaren. Ska försöka låta bli detta för sommaren har som jag ser det varit hyfsad hitäntills. Vill bara gnälla av mig idag. SMHI har lovat att solen skulle skina idag och jag är så laddad att få ge mig ut till stranden. Det är bara så att när jag trycker näsan mot fönsterrutan ser jag bara en grå himmel istället för den ljuvliga blå jag förväntat mig. Lite besviken måste jag få känna mig men hoppet är det sista som överger människan och min fru kommer hem efter kl.16 idag och då hoppas jag att solen skiner och att vi tar fart mot böljan den blå.

Twitter och jag

Numera finns jag och twittrar också. Korta meningar, vi får väl se hur roligt det är. Du hittar mig under namnet roger_thorn. Om du twittrar kan vi väl koppla ihop oss, hör av dig i så fall.

Att älska

Igår lyssnade jag till ett seminarium med Tas Sada som varit krypskytt hos Yaser Arafat. Tas fick möta Jesus för ett antal år sedan och är nu en förvandlad människa som för hatade människor från Europa, USA och Israel. Idag är Tas en varmt älskande människa som älskar så att det känns på utsidan. Seminariet var mycket intressant, det som främst är kvar i mitt minne idag är svaret Tas ger på frågan hur man vittnar för människor med annan tro. Tas svarar reflexsnabbt att det enda sättet att vittna för människor med annan tro är att leva ut sin kristna tro. Han menar att det inte finns argument eller modeller som klarar av att föra det kristna budskapet in i människors liv. Men att leva ut och visa Kristi kärlek är den ända framkomliga vägen. Detta är naturligtvis ingen ny sanning, för några år sedan hölls en kampanj i vårt land som hette "Från hjärta till hjärta". Denna devis är inte förlegad för att nå människor 2009 men det räcker inte men käcka deviser det måste bli verklighet i vardagslivet. Kanske är det just det som vi måste hitta till vår tro i vardagslivet.

Pingstkonferens

I helgen var det Pingstkonferens på vår församlingsgård, Björkenäs. Bilder säger mer än ord, vi hade en helt fantastisk helg. Underbart väder, härliga människor, fantastisk undervisning av Niklas Piensoho och Pelle Hörnmark, ljuvlig sång och musik av Louise Bjurling och Joakim Holgersson, stark närvaro av Gud och en helt fantastisk avslutning med konsert till förmån för IBRA av Frank Ådahl som tillsammans med Stephan Berg,Kjell Neander, Bror Engström, Kentha Brännlund, Linda Börud, Stefan Jansson, Sven-Inge Neander och ett gästframträdande av ingen mindre än Gladys del Pilar gav oss en helt oförglömlig musikalisk och andlig upplevelse.

Praktiska pastorer

Så har det än en gång gått upp för mig. Jag är inte praktiskt lagd. Den påminnelsen kommer med jämna mellanrum, dess emellan så hinner jag förtränga det.

Idag var det dags igen. Den kära Skodan Felicia, vår andra bil, har fått för sig att krångla. Vi har bytt generator för att den ska må bättre. Idag skulle jag ladda batteriet i den för att den skulle vara klar till besiktningen. Då får bilskrället för sig att här ska minsann inte öppnas någon motorhuv inte. På intet sätt gick Skodan med på att låta huven öppnas. Argare och argare blev jag men Skodan var omutlig. Det slutade med att moder natur lät himlen öppna sig så att jag var tvungen att ge upp för våta regndroppars skull, det var nog tur för Skodan...

Vet inte vad jag ska ta mig till, det är tänkt att besikta skrället på tisdag morgon men utan ström i batteriet och utan att jag kan ladda det på grund av den eländes huven så ser det mörkt ut.
Enda trösten i det hela är att jag vet att jag är i gott sällskap, de allra flesta pastorer begåvades inte med den praktiska gåvan. Det är så gott som ingen tröst men lite plåster på såren ger det i alla fall för mitt stukade självförtroende.

Har du någon idé så hör gärna av dig, det är en god gärning innan jag helt bryter ihop:-).

Vår med framtidstro

Det är fredag och snart helg igen. Just nu är det en del farande och flackande för egen del. Förra veckan var det rådslag för Pingst Fria Församlingar i Samverkan som hölls i Uppsala. Onsdag och torsdag var jag i Klackalerberg tillsamman med förkunnarna i Västmanland,Värmland, Södermanland och Närke. Vi har ett förkunnardygn tillsammans varje vår.
Känslan av dessa 2 samlingar är framtidstro. Jag vågar påstå att vi är medvetna om den situation som vårt land och våra församlingar befinner sig i. Det är inte så att vi blundar och tror att allt är bra. Tvärtom så tror jag att vi bär på en krismedvetenhet. Trots detta så är den bestående känslan att vi tror på framtiden. Det känns som vår bästa tid är på väg. Mycket arbete och slit väntar runt hörnet. Förändringar måste äga rum i våra församlingar. Men i allt detta känns det som att vi anar att det går en gång till att få vara med om det som vi drömmer om, att se Gud röra vid Sverige och varje svensk. Detta drömmer vi om och känslan av att den drömmen snart blir verklig gör att vi får ny kraft och strävar vidare framåt mot målet "Sverige för Kristus".

I Uppsala

Det är tidig morgon i Uppsala, om 2o minuter är kl 06.00. Då ringer telefonen från hotellobbyn och meddelar att det är dags att stiga upp. En ny arbetsdag väntar, startar med förkunnargemenskapens årsmöte kl 08 och sedan fortsätter dag 2 av Pingst Fria Församlingar i Samverkans rådslag. Jag vaknade för en stund sedan och har i tanken summerat gårdagen. En väldigt bra dag, den bästa enligt min mening i de rådslag som jag varit med på. Det andas framtidstro och en oerhörd längtan efter att få DET ske i vårt land som vi så innerligt längtar efter, vårt land förändrat av frälsaren Jesus Kristus. Hela dagen var mycket bra, toppades av Pelle Hörnmarks tankar inför framtiden, titta in på www.pingst.se efter helgen och se detta om du inte var med i Uppsala.
Det är tid för en förvandling i vårt land och vi tycker oss märka att det är på gång. Men det kommer inte att gå av sig själv. Ännu hårdare arbete väntar framöver. Det är dags att sätta axel mot axel, ställa sig nära alla de i vårt land som bär på samma längtan, Sverig för Kristus, och tillsammans slita ont för att se en förvandling äga rum. Det kommer att kosta men priset är värt att betala. Arbetets modellen heter tillsamman från norr till söder, öster till väster, ett förvandlat land.

En intensiv vecka

Sitter på tåg igen. Ska inte säga att jag njuter av att åka tåg. Tycker det är ganska trist och denna gång finns det inte ens en restaurangvagn att fördriva tiden i. Det positiva är att man får tid över och med modern teknik kan man ju jobba undan lite. Sitter och tänker på veckan som har gått, mycket har hänt och jag känner tacksamhet för det vi får vara med om. Tänker på att vår Mcklubb med Conny Hasselgren i spetsen fick sitta i morronsoffan i SVT . Conny gjorde det fantastiskt bra, fick möjlighet att ostört berätta om Jesus manifestationen och deras engagemang under den. Det blev också möjlighet för Conny till att få berätta om sin tro rakt in i svenskens vardagsrum. Vi är så tacksamma över det som händer genom MCklubben.

Tänker vidare på vårt Valborgsmässofriande med ca 200 besökare. Många från vår församling var engagerade under den kvällen och gjorde ett fantastiskt arbete. Så roligt att märka att en hel del av besökare under kvällen var sådana som vanligtvis inte besöker vår kyrka. Ett stort tack till alla som gjorde den kvällen så härlig.

Sedan hade vi en dags vila innan det var dags för avtackning av Gösta, vår vaktmästare på Björkenäsgården. Pär och Mats var värdar för kvällen och såg till att kvällen blev så bra och trevlig. Inte lätt att hålla ihop en sådan kväll men de gjorde det med bravur.

Tanken går vidare till söndagens möte och stannar på dramat som några ungdomar gjorde, Johanna och Anna som stod för sången. Det var 2 höjdarínslag i Gudstjänsten.
Igår var det dags för tisdax och solglimtarna igen. Jag är full av beundran för alla ledare som tisdag efter tisdag lägger så mycket tid på vår barn och ungdomsverksamhet. Dessa är verkliga hjältar som utför ett fantastiskt viktigt arbete i vår församling

Idag är det avslutning för dagledigträffarna ute på Björkenäs. Tänker på vilken kontakt yta som dessa samlingar är och vilket fantastiskt jobb som många av de äldre lägger ner för at få detta att fungera på det eminenta sätt som det gör.

Jag är så stolt och tacksam för allt som sker i vår församling, detta var bara ett axplock av allt det som händer i församlingen. Det är inte allt som syns i offentligetens ljus men allt som görs märks, känns och gör skillnad.Jag hoppas att alla som är med i vår församling förstår hur viktiga de är och hur mycket deras insatser betyder för att Odensbacken ska få se vem Jesus är.

En ansiktslyftning

Nu är det gjort. Ny design på bloggen och jag tycker faktiskt att det blev till det bättre. Vad tycker du???

Behov av att be.

Det växer en längtan i mitt liv just nu. En längtan efter att be.
Ta tid och bara vara tillsammans med Honom som jag älskar av hela mitt hjärta. Behovet tror jag finns där av flera anledningar.
Först därför att jag behöver bönen som kraft i mitt liv.
Sedan för att vårt land och våra församlingar lever i en märklig och svår tid. Det är verkligen inte lätt att handla rätt som kristen i vardagslivet idag, att som församling vara en välkomnande plats för människor som söker efter kontakt med Jesus och att som ledare i en församling fatta rätt ställningstagande i en tid som är så annorlunda jämfört bara med 10 år tillbaka.
Den tid vi lever i är ingen tid för snabba svar, det är en tid för bön och noga övervägande.
I mitt hjärta ropar det Herre! Hjälp oss just i en tid som denna, inte först för egen del utan för alla de som än inte känner dig.

En härlig dopförrättning

Fick via facebook tag i en länk till en fantastisk dopförättning som hölls igår i Filadelfiaförsamlingen, Stockholm. Du bör inte missa detta klipp. Det är överraskande, dråpligt, roligt och väldigt berörande. Länken är http://webbtv.filadelfia.nu/tv.php klicka på arkivfliken och gudstjänsten 19/4. Dopförättningen jag syftar på kommer ca 39 minuter in i gudstjänsten. Ja, jag håller dig lite på halster eftersom jag inte berättar vad som händer i dopförättningen men utan tvekan kommer du förstå när du ser dopet vad jag syftar på.

Saron i Göteborg öppnar för homosexuella att bli medlemmar

Fredagens nummmer av tidningen Dagen skriver om att EFK församlingen Saron öppnar möjlighet för aktivt homosexuella att bli medlemmar i församlingen.

Tidigare i veckan så talade jag och några kollegor om detta och sa att det dröjer nog innan detta kommer att bli möjligt om det ens kommer att bli det någon gång. Tänk hur fort det kan vända.
Måste erkänna att jag har svårt att känna mig ett med detta.

Klart är att att alla människor ska få känna sig välkomna till församlingen med den brottningskamp och längtan efter att få bli fri sin synd som finns i livet. Men från detta till att hålla fast vid sin livsstil och på olika sätt söka vägar för att legitimera synden genom ett medlemskap i en församling ställer jag mig frågande inför.

Församling är till för attt vara de i sig själva svagas gemenskap. Alla har vi vår brottningskamp, våra tillkortakommande, alla känner vi att vi är oerhört beroende av Guds nåd och församlingsgemenskapens stöd och hjälp för att arbeta på vår frälsning. Ingen av oss är något annat än syndare frälsta av nåd.

Men viljan att vilja arbeta på vår frälsning för att mer och mer formas till en återspegling av Jesus är det avgörande för medlemsskap i Gudsförsamling.
Guds församling är lika lite de perfektas gemenskap som platsen för att legitimera det som Gud ser som synd.

Idag predikade jag över texten "Vem säger ni att Jag är?"
Frågan kommer från Jesus, ställd till lärjungarna. Tror att denna fråga är högaktuell. Det är oerhört viktigt att vi vet vem denne Jesus är som vi bekänner oss till idag.
What would Jesus do? Är en berättigad fråga.

Påskhelg

Inget veckoslut i hela världshistorien har burit en sådan spänning i sig som det veckoslut i Jerusalem som kretsade runt Jesu död.
När vi nu firar Påsk till minne av det Jesus gjorde för oss så tycker jag att man fortfarande kan känna den laddade atmosfär som var den här helgen för ungefär 1.973- 1.976 år sedan. Det var som om hela universum höll andan, mänskligheten, allt skapat, änglar, himlaväsen, mörkrets makter... Under den här helgen utspelades den verkliga dagen D utan motstycke. Det var nu som slaget om möjlighet till syndernas förlåtelse och en evig frälsning skulle avgöras. Och han gjorde det, han Jesus Kristus gjorde det ingen annan kundet ha gjort. Gav sitt liv för vår skull och vann en överlägsen seger då han triumferade över sin fiende en gång för alla.

Ikväll ska vi vara med Honom i Getsemane och påminna oss om vilket pris han fick betala för vår skull.

Imorgon ska vi tala om att Kristus inte förlorade på korset - Det var tidernas största seger han vann där - Det är fullbordat!

På söndag ska vi proklamera med alla de heliga att Kristus är uppstånden!!!

Glad Påsk

Årets första humla

Jag såg den igår när jag skulle komplettera med ytterligare några bilder från Karlssons härliga krokusrabatt. Visst är det härligt att våren är här på riktigt

Äntligen vår

Som jag har längtat efter denna dag. Klarblå himmel och vårvärme i luften äntligen. Jag njuter i stora drag. Inte blev det sämre när jag gick på vår gata och fick se en hel rabatt med ljuvliga krokusar hos familjen Karlsson! Jag skyndade mig hem efte kameran och tog lite bilder efter att jag frågat om lov förstås. Håll till godo och njut för nu är våren här.

Reformering av församlingen

Med Tuilikki Bylund i spetsen så är samtalet om att reformera Jesus till vår tid på tapeten igen. Igår morse på TV4 var det budskapet hon skickade in i svenskens vardagsrum.
Min åsikt är att Tuilikki har ett systemfel i det hon säger. Det är inte Jesus som måste reformeras, han är tidslös och oföränderlig. Det är vi som församlingar och kristna som måste reformera oss tillbaka till vem han egentligen är. Han som älskar alla människor men har modet att kalla synd för synd. Han som säger att Han är enda vägen till gemenskap med Gud. Han som talar om att människan behöver omvända sig till Gud, det är inte Gud som behöver omvända sig till människan även om man kan tro det när man lyssnar till Bylund...
Jag tror att vi som lärjungar och efterföljare till Jesus måste ta oss en funderare på vad vi håller på med. Går vi i fotspåren av honom eller förväntar vi oss att Gud själv ska följa i våra fotspår?

Snöblask och golflängtan

Idag är det fredag. Jag är ledig idag ska vara det imorgon också. Inte utan att det känns skönt.
Idag har jag betalt mitt medlemskap i Viksbergs golfklubb för den kommande säsongen. Funderade ett tag om det skulle vara värt det eftersom kung Bore breder ut sitt vita täcke över fairways och greener gång efter gång. Ska ärligt säga att det börjar bli lite tjatigt nu. Förra fre och lördagen var jag i Luleå. Hade svårt att bestämma vilken jacka som skulle med, men tänkte att 110mil härifrån är det klart att det är vinterjacka som gäller. Väl uppe i Luleå så var det 7-8 grader varmt och vårsolen sken på oss, med andra ord var det varmt med vinterjackan. Jag ringde hem och fick höra att det var -2 grader i Odensbacken. Lite upp och ned kan man ju tycka att det var. Nu tycker jag att det räcker med vinter och hoppas verkligen på en härlig vår med härliga golfrundor att njuta av.

Trevlig helg

En härlig söndag

Vi har haft en härlig söndag. Vi hade dopförättning och döpte 7 unga människor. Det finns få saker som är bättre än att få döpa människor som bestämt sig för att följe Jesus! Tack Jesus för vår dopförättning!

Tisdag i Kittelfjäll

Morgonstund har guld i mun... Åtminstone är det lite lugnare nu än det blir när tonåringarna har vaknat. Det verkar bli en riktigt härlig dag idag med. Vi har än så länge ett riktigt bra läger, ber om att det bara ska bli bättre och bättre.
Tänkte lägga ut några bilder här med, finns fler på min facebook, adressen hittar du i tidgare blogg.

Efter en dag i backen

Nu är det slö tid här i Kittelfjäll. Skiddagen är avslutat. Vi har det jättebra, kittelfjäll har visat upp sig från sin bästa sida. Solsken och klarblåhimmel. så skönt hoppas att det håller i sig. Lägret har börjat jättebra och vi ber om att det ska bli bättre och bättre för varje dag som går.

Kittelfjäll 09

Nu finns det bilder från lägret, gå in på http://www.facebook.com/photos.php?id=555353621#/home.php?ref=home

Kan inte riktigt förstå...

Det hände ibland att jag funderar över hur kunde detta bli så stort, nu har det hänt igen. Det var ju samtal omkring Knutby händelsen på Uppsala Univerisitet här om veckan. Tidningen Dagen gjorde som jag ser det en utmärkt rapportering från detta, Carl Henrik Jaktlund var journalisten på plats. Sedan hände något som jag inte riktigt kan förstå. Lite efter artiklen så skriver Ulf Ekman på sin blogg om reflektioner utifrån det foto som fanns i Carl-Henrik Jaktlunds rapportering. Ulf menar att fotot pekar på en koppling melllan Ulf Ekman och Peter Gembäck som på bilden ses skaka hand med varandra. Detta bygger han endast på fotot där han ses skaka hand med Gebäck, inget i texten går åt detta.

Efter detta svarar Elisabet Sandlund i Dagen och dementerar detta.

Siwert Öholm spinner vidare på detta i Världen idag och förstärker påståendet att Dagen i artikeln kopplat ihop Gembäck och Ekman!

Jag har själv talat med Carl-Henrik Jaktlund och vi båda är helt överraskade att dett foto kunde få sådant utrymme.

Ibland suckar jag och tänker hur orkar vi som kristna hålla på så här... Är inte vårt uppdrag ett annat...

Titta gärna på följande bloggar: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3764&Itemid=164,
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2009/02/konspirationsteorierna-frodas
http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/arkiv/2009/2,
http://ulfekman.nu/2009/02/07/dagen-reagerar/
http://ulfekman.nu/2009/02/06/seminarium-om-knutby-pa-uppsala-universitet/

På väg hem efter en bra helg med några motlut

Nu sitter jag på Umeåflygplats och väntar på min flight. Det har varit en bra men intensiv helg. Den startade 19.35 i fredags med plats på nattåg mot Umeå. Jag har aldrig åkt nattåg och det lär dröja innan jag gör det igen. Hade bokat sovplats i en 3bäddarskupé, hade tyvärr aldrig sett en sådan ens på bild.

När jag öppnar dörren till min kupé inser jag att detta kommer inte att funka. Det jag såg när jag öppnat dörren var något av det mest klastrofobiska som mina ögon skådat. Det fanns inte ens plats att vända sig inne i kupén! Där skulle 2 tonåringar och jag sova på varsin brits, jag hade den översta slafen med typ inget utrymme kvar till taket.

Bestämde mig snabbt att här gäller det att få tag i konduktören och sätta på sig det ledsna ansiktet för att kunna få byta till annan sovplats. Jo, jo det fanns inte en enda plats kvar på hela tåget.

Dax för en annan taktik - mot restuarangvagnen. Nu gällde det att hitta en hörnplats för att klara resan sittsovande, resan skulle ju bara ta 11 timmar, det skulle funka. Sagt och gjort, platsen var helt OK och det fanns till och med ett eluttag så att datorn trivdes där oxå.
Efter 11 timmar i sittsovande ställning i en kall restuarangvagn i ett skumpande tåg med ett antal sovande timmar som kunde räknas på de första fingrarna på handen... bestämde jag mig - aldrig mer ett nattåg i en 3bäddars kupé!!!

Framme i Umeå var det kallt när man steg ur tåget, -15 grader!!! Det är då det biter i kinderna. Hotellet var väldigt bra, god service, sköna rum, god mat. Dagen tillsammans med församlingsledarna kändes väldigt bra och värdefull. Det var 70 deltagare! på dagen, detta kändes väldigt uppskattat och värdefullt.

Idag började dagen riktigt bra, jag hittade fram till Pingstkyrkan och kunde vara med på första delen av mötet. Skönt att få vara med på gudstjänst och bara deltaga. Det var en varm och härlig atmosfär i gudstjänsten som gjorde gott.

Nu sitter jag och väntar på flygplatsen, mitt flyg går 15.30 men flygbussen som passade gick redan kl. 12.30. Jag har hunnit äta här ute i god ro skulle man kunna säga:-). Äta ja, tänkte mig en dagens här på flygplatsen, det skulle vara en köttfärsgratäng och det kändes helt ok.
När maten kom in så var det det mest oaptitliga jag skådat men jag stålsatte mig och tänkte att med ketchup och salt slinker nog detta ner.
Men det gick bara inte, jag har aldrig förr kommenterat maten på restuarang för serveringspersonal men denna gång blev den första. Hon förstod utan omsvep och jag fick från á la carten som kompensation. Det smakade NÅGOT bättre. Men serveringspersonalen ska ha credd för sitt mkt trevliga bemötande, hon räddade situationen från at helt kantra.

Ja, ja 21.30 är jag hemma igen och möter världens bästa kvinna, det väger upp helgens motlut direkt. Det ska bli riktigt skönt att komma hem igen.

I Umeå

Jag är i Umeå. Har varit här sedan igår. Jag är här tillsammans med Kent Cramnell för förkunnargemenskapen i pingströrelsens räkning och PeO Larsson och Pelle Hörnmark för Pingst Fria Församlingar i Samverkan. Vi hade en intressant dag här igår. Träffade ca 70 församlingsledare och pastorer och samtalade bland annat om Pastorstjänsten. En intressant dag tillsammans med intressanta människor.

Umeå har full vinter, 15grader kallt massa snö. När jag steg av nattåget igår morse och kände hur det bet i låren av kyla så sa jag till Kent, vad gör vi här, vi åker hem igen det är för kallt här. När vi möte norrlänningarna så var första kommentaren med till oss "sydlänningar" har ni långkalsonger på er. Vi svarade alla nej och möttes av leenden och kommentaren -typiskt stockholmare.

Ps 37:1-8

Jag återupptäckte den 37:e psalmens åtta första versar i förra veckan. Den kommer att vara en ledstjärna över mitt liv framöver. Ett tips är att du tar tid att läsa dessa, de är tänkvärda ord

1 Av David.
Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt. 2 Ty snart klipps de av likt gräs, som gröna örter vissnar de.

3 Förtrösta på HERREN och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet. 4 Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.

5 Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det. 6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.

7 Var stilla inför HERREN och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, över den som gör upp onda planer.

8 Avstå från vrede och låt förbittring fara, gräm dig inte, det för bara ont med sig.

Ibland blir jag så trött

Jag kan känna det rätt som oftast. En total trötthet mot våra nyheters enahanda rapportering om det som sker på Gaza just nu. Jag har skrivit att här på bloggen att båda parter har del i det som händer just nu. Men det som gör mig helt matt är den propalestinska rapporteringen om situationen på Gaza just nu. Kan inte låta bli att bli negativt fascinerad över att man bara rapporterar från de attacker som Israel utsätter Palestina för. Ska man tro våra nyheter är det ju bara Israel som beskjuter Palestina...
Jag tittar in på Ulf Ekmans blogg då och då. Jag gör det för jag gillar att han vågar stå upp för sin åsikt. Allt är jag inte överens med honom om. Vi kommer från olika sammanhang och har olika uppfattningar i en del trosfrågor. Jag är pingstvän av hela mitt hjärta och han lika hängiven trosrörelsen.
Nu gjorde jag det idag igen, tittade in på hans blogg. Igår skrev han direkt från Gaza om situationen där. Berättade om människor som han just nu möter därnere som är bevis på att även Palestina är aktiva med attacker mot Israel. Surfa gärna in på hans blogg http://ulfekman.nu och läs om hans upplevelse av det som händer i Gaza, det ger en mer balanserad bild...

Barak Obama på plats

Nu är han president i USA! Han gör sin första dag på jobbet just idag. Undrar hur han känner det, vad rör sig innanför det välputsade skalet av välformulering, utstrålning, klanderfritt uppträdande... Han är världens mäktigaste man, hur känns det att vara det. Han har för tillfället världens största uppmärksamhet riktad mot sig, hur hanterar han det. Förväntningarna som är på honom klarar inga superlativ i världen av att beskriva, hur orkar han med dessa.

Jag satt som du säkert också gjorde och tittade en stund på installationen igår. Hade inte möjlighet att följa hela händelsen. Jag var med till dess att Barak Obama hade svurit president eden. Dessförinnan hade pastor Rick Warren bett om välsignelse över presidenten. Det kändes helt naturligt att hemma i TV-fåtöljen instämma i Rick Warrens bön. Jag bad med tills dess att TV4 klippte bort Rick Warren mitt i sin bön och visade reportrarna i studion i Stockholm. Dessa kommenterade att detta med att bedja för presidenten är viktigt i USA. Jag blev väldigt störd över att man klippte bort bönen och inte nog med det började samtala medan Rick Warren fortsatte att be i bakgrunden. Om det hade varit USA's nationalsång hade ingen reporter börjat prata, man hade andäktigt väntat tills sången tonat ut. Men nu var det en bön till Universums Herre och denna hade man ingen respekt för. Detta är för mig symptomatiskt för det sekulariserade Sverige. Vi har tappat bort respekten för det andliga i vårt land.

"Det här med att be för presidenten är viktigt i USA" lever kvar i mitt innre idag. Vet att det är mycket "God Bless United States of America" i USA, många gånger en klyscha utan innebörd. Trots detta så har orden fastnat och jag känner att det är något vi har tappat i vårt land. Är det viktigt för oss att be för vår statminister och regering? Rick Warrens bön tog tag i mig, kändes som han bad från sitt hjärta. Det är dags att vi från vårt hjärta ber för de som leder vårt land. Det är bara bön som kan förändra situationen.

Macbook feber på expen

Nu har den slagit till, Macbook febern på vår expedition. Det började med att Andreas, vår ungdomsledare, köpte en Macbook. Precis igår kom Bosses, vår Ibra koordinators, nya Macbook. Ska erkänna att det känns att fortfarande sitta och nyttja en vanlig PC. Det suger i köptarmen efter att skaffa en jag med. Macbook är ju ööööverlägsen PC:n säger alla fanatiker och det är ju klart att jag som har en svaghet när det gäller tekniska prylar faller för detta. Men jag saknar modet att gå hem och föra samtalet med frun - Älskling ska vi inte ta och köpa en ny dator. Svaret är liksom skrivet i sten. Inte en chans att hon skulle låta sig lockas till ett sådant inköp. Om jag har en svaghet för teknikprylar så är hon min definitiva motsats på området. Missförstå mig inte nu det finns ingen bättre kvinna än just den jag fått privilegiet att dela mitt liv med. Det är bara det att vi inte är överens om allt, hon saknar insikt i hur viktigt det är med tekniska hjälpmedel för att göra livet enklare... Det är nog bara att bita i det sura äpplet och fortsätta att arbeta med en klassisk PC och inte låta avundsjukan över mina kollegors fina Macbooks ta överhanden.

Men det är klart har du en Macbook som du inte vet vad du ska göra med kan du ju alltid höra av dig:-)

Stolthets faktorn ökar

Har vid flera tillfällen sagt och skrivit här på bloggen att jag är stolt över vår församling. Nu säger jag det igen. Vi har under helgen som gått haft ungdomshelg i vår församling. En fantastisk helg har det varit, Marcus Olsson har varit talare under helgen. Jag återkommer säkert till det med ett inlägg.
Det som gör mig stolt den här gången är att initiativet, planeringen och genomförandet av den här helgen inte har legat på oss som är anställda. 2 av våra ungdomar, Martina Karlsson & Mikaela Johansson är de som har varit ansvariga för helgen. De har haft fantastiska människor runt sig som har arbetat hårt för att denna helg skulle kunna fungera.
Jag tror att det är så här en församling ska fungera. Det är inte de anställda som har patent på initiativen i församlingen, församlingen ska inte heller förvänta sig att allt kommer från de anställda.
Församlingen är en plats där Guds rike byggs med många olika arbetare och arbetssätt. Ritningen är gemensam men sätten att förverkliga ritningen är många.
Mångfald och tillsammmans är nyckelord i Guds församling, vi behöver varandra för att Guds rike ska kunna bli synligt där Gud har ställt oss.

En förebild belönas med medalj

En av mina främsta förebilder för att leva som man lär, Carl-Erik Sahlberg belönas med Kungens medalj, 8 storleken i högblått band. Carl-Erik Sahlberg har gjort en enastående insats i St:a Clara församling. Carl- Erik har myntat uttrycket "Den kyrka som sträcker sig ut mot de svaga når också de höga. Den kyrka som sträcker sig mot de höga når ingen" Detta har Carl-Erik levt och arbetat med. Ett antal gånger har jag fått förmånen att lyssna till hans berättelser från "plattan" och kapell Sergel. Senast hörde jag Carl-Erik under predikantveckan -08. Då lät han några av de som lever på plattan, Sergelstorg, få predika genom att Carl-Erik berättade hur hans möte med dessa hade predikat in i hans liv. För mig var det ett av de starkaste tillfällena under hela veckan.

Det känns roligt och är sannerligen välförtjänt att Carl-Erik får uppmuntran för sitt arbete.

10 tankvärda punkter för enhet

Ulf Ekman har på sin blogg från 090103 lagt ut 10 punkter som är grunden för andlig enhet. Fick nys om detta idag och tyckte att det var tänkvärda tankar så därför lägger jag ut dem här.

1. “Acceptera varandra som bröder och systrar.”
Det finns fler syskon än vi anar. Dra inte cirkeln för snävt. Gud, vår Fader bestämmer, inte vi, vilka som är hans barn.
2. “Förstå att det finns viktiga skillnader emellan oss.”
Att möta bröder och systrar från andra kyrkor innebär inte att man tummar på det man själv fått från Herren men det kan bryta isolering och egenrättfärdighet hos oss.
3. “Var trofast emot den du är och det du har i din kyrka och gemenskap.”
Det finns ett andligt arv att vara glad och stolt över, uppskatta och framförallt leva i.
4.”Kom ihåg att det finns mer som förenar än som skiljer.”
Risken finns alltid att man inte ser allt som faktiskt är gemensamt för att man ständigt letar efter det åtskiljande.
5. “Älska varandra. Det är ett tecken på att din kristna tro är äkta.”
Avstå från all hånfullhet, förlöjligande, förakt och misstänkliggörande. Håll en värdig ton.
6. “Lyssna på varandra.”
Har jag verkligen förstått den andres ståndpunkt och vet jag vad han egentligen tror på eller har jag redan i förväg bestämt mig att han har fel? Är jag villig att ändra mig? Varifrån har jag fått mina”fakta”? Har jag själv odlat personliga relationer eller bara läst vad andra tycker?
7. “Bekänn splittringens skandaler. Se att vi alla varit delaktiga i sådant som felaktigt skiljer.”
Inse att båda sidor i en konflikt ofta har gjort fel men på olika punkter och på olika sätt. Både agerande och reaktioner kan bära på synd. Ha en försonande inställning, inte en aggressivt åtskiljande.
8. “Inse att det finns ett pris att betala för sann enhet.”
Inte alla vill enhet och all sann enhet kommer att innebära invändningar (berättigade och oberättigade), motstånd och till och med förföljelse. Satan avskyr när kristna kommer samman i en sann och kärleksfull gemenskap. Det kan bli mycket obekvämt för köttet som helst vill ha lugn och ro och inte gärna vill ändra sig.
9. “Gör så mycket det går att göra gemensamt.”
Det finns mycket man kan göra tillsammans, från att träffas, till att stå samman i vissa manifestationer som är både bra och nödvändigt även om man inte håller med om allt de andra står för i alla frågor. Här måste man besegra sin egen rädsla, ovillighet och alla tendenser till farisism (dvs. “jag är heligare än du” mentalitet).
10. “Glöm aldrig att Jesus och Fadern vill enhet och att enhet är ett verk av den helige Ande.”
Jesus bad verkligen om att vi alla skulle vara ett, Joh. 17:21-23. Bara Anden kan på djupet dra oss samman så att Jesu bön blir en verklighet. Där Jesus bekänns som Herre, Bibeln erkänns som Guds sanna, tillförlitliga och levande ord och där Jesu fullkomliga försoningsverk på Golgata erkänns där har Anden något att börja arbeta med i våra liv.

En bönesuck för Gaza

Varje dag tänker jag på det som händer i Gaza just nu. Tänker på alla de oskyldiga som lider fysiskt eller psykiskt i både Israel och Palestina. Jag är Israelvän i hjärtat, har bett och kommer att fortsätta be om välsignelse över Israel, Guds förbundsfolk. Men samtidigt ber jag för Palestina, alla som oskyldigt drabbas av det som sker just nu. För mig är inte den ena parten bättre än den andra just nu. Det går inte att försvara handlingarna från något av de båda länderna.
Som situationen är i Gaza känner jag mig fattig på ord, rådlös. Då är det skönt att kunna få komma till Gud med en suck, en bön utan ord, och lita på att den allsmäktige kan förändra situationen.

Per-Erik Hallin

18 februari är ett datum värt att notera. Då blir det en hyllningskonsert för Per-Erik Hallin på Berns Salonger, Stockholm. Detta blir nog en av vårens musikaliska höjdare, i alla fall för oss som är födda på 70-talet och tidigare. Missa inte den, tyvärr har jag inte möjlighet. Jag är i Kittelfjäll då, inte helt tokigt det heller.

Helgmålsbön

Läste i tidningen Dagen att Tommy Dahlman skulle ha helgmålsbönen i SVT på lördagen som gick. Tittade på denna och var oerhört tacksam till det som Tommy gjorde med de få minuterna som han hade till sitt förfogande. Mycket kärnfullt och andligt starkt var det som Tommy delade och jag känner mig tacksam för att detta fick nå in i svenskens vardagsrum.

Staffan Sheja & Jonas Gardell

Jag brukar ibland roa mig med att titta på TV-programmet "Stjärnorna på slottet". Tycker att det är intressant när man för samman rejält olika personligheter och låter de umgås under en vecka.
I ett av programmen så var Staffan Sheja och Jonas Gardell stjärnor på slottet. I programmet så fick man följa ett samtal mellan Staffan och Jonas som handlade om att Staffan är gift med en judinna. Jonas frågade om Staffans inställning till Judendomen och Staffan svarade att den filosofiska delen av judendomen och tänkande kring de stora livsfrågorna tilltalade honom mycket. Men Guden i judendomen hade han inget behov av. Jonas reagerade kraftigt och kommenterade Staffans uttalande om att tron på Gud inte behöver vara nödvändig i judendomen. " Tror du Gud håller med om det, tror du Han blir glad över det?"
Jag har funderat en del över det som Jonas sa, och måste erkänna att jag blev lite överraskad att Jonas reagerade som han gjorde. Jag håller helt med Jonas om att det är ohållbart att plocka bort Gud från Judendomen, det blir bara skärvor kvar då. Men det som förvånade mig var att Jonas ställde frågan om hur Gud såg på det. När jag lyssnar till Jonas i andra sammanhang så verkar det viktigaste vara att människan får göra hur människan vill med Gud och leva hur den vill och så får Gud snällt följa med.
Ibland kan man bli glatt överraskad när man minst anar det.

Ett hjärta och en själ

Apg 4:32 " Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ".
Detta sägs om den första församlingen och det släpper inte taget om min tanke. Jag predikade över det igår men lever fortfarande kvar i det i dag. Tror att det är detta som är mönsterbilden för församlingen i alla tider. Man kan ju tro att det var lätt för den första församlingen som inte var så stor... Med svenska ögon mätt i dag så skulle församlingen i Jerusalem räknas bland de 5 största pingst församlingarna i vårt land idag. Ändå var de ett hjärta och en själ. De levde i enighet med varandra. Det kanske var lättare på den tiden? Tror inte alls på detta. De levde med livet som insats, romarna och fariserna var hack i häl på dem hela tiden. Trots detta levde de med ett hjärta och en själ. Vad var hemligheten? Jag tror att de hade bejakat och underordnat sig varandra i att tjäna Kristus. I Apg 2:42 står det att de höll fast vid Apostlarnas lära, gemenskapen, brödbrytande och bönerna.
Med andra ord de höll fast vid;

• Trons grunder, de fundamentala trossatserna. Man anpassade inte läran till sin verklighet.
• Man umgicks i församlingen, församlingen var en plats där man såg varandra. Man möttes i templet och i hemmen. Den kristna gemenskapen var ingen bisats i livet utan man delade livet i den kristna församlingen.
• Försoningen var centralt i den första församlingen. Man levde i ständig påminnelse om tronskärna, att Jesus dött för mänskligheten, att han vunnit seger, lever igen och ska komma tillbaka.
• Bönen var livsnerven i församlingen. Gång efter gång så läser vi i apostlagärningarn om att bön var ständigt återkommande i församlingen. Bönen prioriterades, hotades man så bad man, skulle beslut fattas så bad man, hamnade någon i församlingen i fängelse så bad man. Det var naturligt för församlingen att be tillsammans.

Kanske att detta skulle behöva bli det centrala i våra församlingar idag igen!

Nytt år ny kraft

Förlåt att jag inte har bloggat på ett bra tag. Det har inte funnits tid och inspiration för det. Men nu är det ett nytt blogg år och jag ska försöka vara mer regelbunden i mitt bloggande. Hoppas att du följer med mig på min blogg och skriv gärna en kommentar det inspirerar till mer bloggande från mig.