Om bara några timmar så är Hampe-08 igång. Ska försöka blogga lite om internetuppkopplingen fungerar. Ute på björkenäs är förberedelserna i full gång,maten lagas, tält riggas, förväntningarna är på topp & vädret håller på att förbättras.
måndag 30 juni 2008
Nu är det nedräkning
Om bara några timmar så är Hampe-08 igång. Ska försöka blogga lite om internetuppkopplingen fungerar. Ute på björkenäs är förberedelserna i full gång,maten lagas, tält riggas, förväntningarna är på topp & vädret håller på att förbättras.
söndag 29 juni 2008
Stolt pastor
Har precis landat hemma efter en gudstjänst och uppvaktning av en av våra pigga 80åringar, Göte, i församlingen. Sitter i mitt arbetsrum och borde egentligen arbeta med förberedelser inför mitt seminarium på Hampe-08. Men jag kände att jag ville skriva av mig lite. Som sagt just svalt tårtan hos Göte och har tankarna kvar på vår församling.
-Tänker på Göte och de i vår församling som är äldre. Jag är så tacksam och stolt över att de finns i vår församling. De är med och arbetar,stöttar, uppmuntrar och ber för församlingen. De välsignar vår församling med sitt liv. Det syns på utsidan av dem att de är lite äldre men om man tittar på insidan så märks inget åldrande i deras ande, bara en värdefull mognad.
-Tänker på Frida, Malin, Martina och Mikaela som stod för sången idag. De strålade av Jesu glädje&kärlek.Gudsnärvaron var stark och sångerna berörde oss verkligen. Jag är så stolt över ungdomarna i vår församling. Deras engagemang, glöd och hängivenhet.
-Tänker på de som inte passar in bland de äldre eller ungdomarna. Vilken rikedom av talanger&gåvor som finns här. Tänker på alla timmar som läggs på församlingen i allehanda uppgifter. Känner mig stolt och tacksam över glöden och ansvarskänslan som ni bär.
-Tänker till sist på de som jag har förmånen att arbeta tillsammans med.
*Andreas, vår ungdomsledare. Vilken gåva han är till vår ungdomsverksamhet. Att vara med när Andreas möter ungdomarna är fascinerande. Man ser vilken förebilld han är och hur ungdomarna ser upp till honom. Det är något att tacka Gud för.
*Bosse, vår IBRA missionär. Vi har nog svårt att riktigt ta in hur stort och rikt det arbete Bosse gör, egentligen är. Denna administrationens hjälte som alltid har ordning och reda. Att få arbeta i team med honom och få del av hans erfarenhet är en stor förmån.
*Gösta, ansvarig för Björkenäsgården. Utan Gösta skulle inte Björkenäs ha fungerat så bra som den gjort under många år. Jag beundrar Göstas trohet och ansvarskänsla.
*Marita, vår vaktmästare. Marita ser till att det är snyggt och städat i våra lokaler. Vi tänker inte så mycket på det hon gör. Men skulle inte Marita finnas så skulle det snart märkas att hon gör väldigt mycket.
Med andra ord jag är stolt och tacksam över att få vara en del av Pingstkyrkan i Odensbacken
-Tänker på Göte och de i vår församling som är äldre. Jag är så tacksam och stolt över att de finns i vår församling. De är med och arbetar,stöttar, uppmuntrar och ber för församlingen. De välsignar vår församling med sitt liv. Det syns på utsidan av dem att de är lite äldre men om man tittar på insidan så märks inget åldrande i deras ande, bara en värdefull mognad.
-Tänker på Frida, Malin, Martina och Mikaela som stod för sången idag. De strålade av Jesu glädje&kärlek.Gudsnärvaron var stark och sångerna berörde oss verkligen. Jag är så stolt över ungdomarna i vår församling. Deras engagemang, glöd och hängivenhet.
-Tänker på de som inte passar in bland de äldre eller ungdomarna. Vilken rikedom av talanger&gåvor som finns här. Tänker på alla timmar som läggs på församlingen i allehanda uppgifter. Känner mig stolt och tacksam över glöden och ansvarskänslan som ni bär.
-Tänker till sist på de som jag har förmånen att arbeta tillsammans med.
*Andreas, vår ungdomsledare. Vilken gåva han är till vår ungdomsverksamhet. Att vara med när Andreas möter ungdomarna är fascinerande. Man ser vilken förebilld han är och hur ungdomarna ser upp till honom. Det är något att tacka Gud för.
*Bosse, vår IBRA missionär. Vi har nog svårt att riktigt ta in hur stort och rikt det arbete Bosse gör, egentligen är. Denna administrationens hjälte som alltid har ordning och reda. Att få arbeta i team med honom och få del av hans erfarenhet är en stor förmån.
*Gösta, ansvarig för Björkenäsgården. Utan Gösta skulle inte Björkenäs ha fungerat så bra som den gjort under många år. Jag beundrar Göstas trohet och ansvarskänsla.
*Marita, vår vaktmästare. Marita ser till att det är snyggt och städat i våra lokaler. Vi tänker inte så mycket på det hon gör. Men skulle inte Marita finnas så skulle det snart märkas att hon gör väldigt mycket.
Med andra ord jag är stolt och tacksam över att få vara en del av Pingstkyrkan i Odensbacken
fredag 27 juni 2008
Fackförening för pastorer
Vet inte om du vet det men det är en liten debatt om fackföreningens vara eller inte vara för oss frikyrkopastorer. Själv kan jag känna att för mig känns detta som en icke fråga. Det känns liksom inte viktigt. Har svårt att se hur facket skulle kunna vara en trygghet för mig som pastor. Fast det är ju klart att det skulle vara roligt att uppleva en strejk hos oss som pastorer eller kanske en lockout från våra arbetsplatser, ja, kanske att detta skulle kunna vara skäl nog för att gå med i facket...
onsdag 25 juni 2008
En dragkrok
Inte trodde jag väl att man kunde sakna något så trivialt som en dragkrok till bilen. Men det gör jag och inte så lite utan väldigt mycket. Användningsområdena för en dragkrok är fler än du kan föreställa dig.
Som till exempel för en liten stund sedan. Vi har ingen fungerande egen kompost på vår tomt. Detta innebär att grenar, gräs, löv och annat från trädgården förpassas till svarta sopsäckar. Tror inte att jag behöver ägna så mycket energi åt att få dig förstå att det inte är ett dugg frestande att tänka tanken att dessa ska in i bilen. Man tänker hellre tanken jag ställer säcken här och ber någon som har krok om hjälp lite senare. Det är bara det att lite senare blir mycket senare och en säck blir många säckar. Ju fler säckar desto mer obekvämt att be om hjälp.
Nu hade säckarnas antal kommit till den punkten att hit men inte fler. Det var helt enkelt tvunget att ske något drastiskt. Det drastiska var att på expeditionen igår hörde jag att Bosse skulle låna en kärra, Bosse har nämligen en dragkrok på sin bil. Då kände jag att nu har jag min chans. Sagt och gjort, jag fångade ögonblicket och Bosse ställde upp.
När jag lastade detta berg av säckar så kände jag... Inte en bil till utan krok nu får det vara nog.
Säckarna kom iväg och det känns skönt, tack Bosse för hjälpen. Men säg den glädje som vara för evigt. Gräset måste snart klippas, säckarna kommer att ställas på rad igen... Nu säger jag det igen, nästa bil har en dragkrok!!!
Som till exempel för en liten stund sedan. Vi har ingen fungerande egen kompost på vår tomt. Detta innebär att grenar, gräs, löv och annat från trädgården förpassas till svarta sopsäckar. Tror inte att jag behöver ägna så mycket energi åt att få dig förstå att det inte är ett dugg frestande att tänka tanken att dessa ska in i bilen. Man tänker hellre tanken jag ställer säcken här och ber någon som har krok om hjälp lite senare. Det är bara det att lite senare blir mycket senare och en säck blir många säckar. Ju fler säckar desto mer obekvämt att be om hjälp.
Nu hade säckarnas antal kommit till den punkten att hit men inte fler. Det var helt enkelt tvunget att ske något drastiskt. Det drastiska var att på expeditionen igår hörde jag att Bosse skulle låna en kärra, Bosse har nämligen en dragkrok på sin bil. Då kände jag att nu har jag min chans. Sagt och gjort, jag fångade ögonblicket och Bosse ställde upp.
När jag lastade detta berg av säckar så kände jag... Inte en bil till utan krok nu får det vara nog.
Säckarna kom iväg och det känns skönt, tack Bosse för hjälpen. Men säg den glädje som vara för evigt. Gräset måste snart klippas, säckarna kommer att ställas på rad igen... Nu säger jag det igen, nästa bil har en dragkrok!!!
Så var debatten om Paul Scanlon igång...
Tänkte väl det. Att debatten inte skulle kunna dröja efter Paul Scanlons besök på Nyhem. Mycket riktigt igår kom första artikeln(http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154735). Visst har även jag en del att fundera över när det gäller det Paul Scanlons besök. Allt kändes inte klockrent men värt att fundera över. Efter att ha varit på samtliga seminarier med Paul Scanlon kände jag att det är viktigt att inte lyssna till alla orden utan vad han egentligen säger. Det framgick med önskad tydlighet vad som var drivkraften i Paul Scanlons liv anser jag. Det var inte att göra upp med den demokratiska församlingen utan att lämna de 99 för att söka efter det förlorade som hade intagit hela Paul Scanlons liv. I hans kontext blev konsekvensen att lämna det demokratiska sättet att leda en församling och hans erfarenhet pekar på att det är nödvändigt. Här ska jag ärligt säga att jag har mina funderingar. Men för att göra rättvisa åt Paul Scanlon så var inte det här som han la tyngdpunkten i sitt besök vare sig i ledarseminarier eller i sin undervisning i Nyhemstältet. Tyngden la han utan tvekan på att församlingarna i våra länder måste nå folket som håller på att gå förlorat.Anledningen till att jag väljer att kommentera här är att en del av Mikael Kindboms kommentarer känns väl märkliga.
Mikael Kindbom skriver"Toppstyrning och maktkoncentration var knappast anledningen till frikyrkornas starka tillväxt. Tvärtom byggdes församlingarna upp i en pionjäranda och en atmosfär av delaktighet och gemenskap." Delvis har naturligtvis Mikael Kindbom rätt. Men faktum är att det nog var en hel del av maktkoncentration inblandad i pionjärandan, åtminstone i Pingströrelsen. Tvekar du över detta så rekommenderar jag att ta del av boken "Lewis Brev" av Joel Halldorf. I boken finns det brev från Lewi Pethrus som tydligt signalerar både toppstyrning och maktkoncentration. Om man lyssnar till de som var ledare samtidigt som Lewi Pethrus, så råder ingen tvekan om att han var en stark ledare som många gånger gick sin alldeles egna väg.
Mikael Kindbom skriver"För mig är Paulus ständiga tal om lemmar i en enda kropp ett bevis för att vi alla har egenskaper som tillsammans formar Guds församling. De mängder av nådegåvor som första Korinthierbrevet beskriver är inte ett exklusivt privilegium för ett pastorsteam eller en självutnämnd styrelse." Självkart är det som Mikael Kindbom skriver, ingen har patent på Andens gåvor. Första korinthierbrevet skriver tydligt att Anden ger dessa som Han själv vill. Samme Paulus skriver också i Efesierbrevet 4:11-13 "Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus." För mig visar detta tydligt att det handlar om ett andligt ledarskap där de människor som Gud har lagt dessa gåvor i ska utgöra ledarskapet i församlingen. Paulus skriver i sin text om kroppen att "Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte.", 1Kor 12:21. Der här är enhet, vi behöver varandra men det innebär inte att vi alla har samma funktion och kallelse!
Mikael Kindbom skriver vidare "Paul Scanlon fick aldrig frågan om vad som hände med alla dem som lämnade hans församling i missnöje. Hur kärleksfullt bemöttes de? Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart? Kunde inte Paul Scanlon planterat en ny församling för de utsatta han så riktigt vurmar för och låtit de andra medlemmarna växa vidare i sin kyrka? Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." Vet inte varför Mikael Kindbom skriver att Paul Scanlon inte fick frågan om vad som hände med de som lämnade församlingen. Paul Scanlon fick frågan och svarade på den också. Han berättar att en del gick till andra församlingar andra lämnade helt. Paul Scanlon berättar vidare att nu efter drygt 10 år så har en del av de som tidigare lämnat återvänt till den församling som Paul Scanlon är pastor för. Dessa välkomnades utan frågor om det som varit tidigare. Det som framgick otvivelaktigt när Paul Scanlon berättar om de som lämnat är smärtan över att detta skett. Förändringen som församlingen genomgått var ingen lättvinnlig process utan oerhört smärtsamt att se människor lämna sitt sammanhang
"Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart?"
Här blir Mikael Kindbom nästan obegriplig för mig. Jag undrar om han var med på seminariet där Paul Scanlon berättar om detta? För om han var där så hörde han också Paul Scanlon berätta sammanhanget. Det var nämligen så att församlingen innan processen var så introvert att det aldrig kom nya besökare till gudstjänsterna. Alla kände varandra, alla hade sin egna plats i kyrkan och så vidare. Det var detta som låg till grund för att "plånböckerna kunde ligga kvar i bänkarna". Att fråga om detta inte är underbart, tenderar att bli pinsamt anser jag. Församlingens främsta syfte är väl att nå människor med evangelium? En församling som inte strävar efter detta menar jag har förbrukat sin rätt att kallas en kristen församling.
Det var när församlingen började sträcka sig utanför sin "trygghets zon" som människor utan en Guds relation började komma till församlingen. Detta ledde till att det som förut varit en så trygg gemenskap nu började bli en mindre trygg gemenskap. Det var inte längre självklart vem som kom till gudstjänsterna, vem som satt brevid vem, alla kände inte till den andliga "dresscode" som gällde i församlingen, det som hände i gudstjänsterna var inte längre förutsägbart. Enligt Paul Scanlon var detta orsaken till att personer lämnade församlingen. Man ville inte vara med om detta och återgick inte församlingen till den lugna och trygga lunk den förut haft så skulle man lämna församlingen.
När Mikael Kindbom skriver "Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." så känner jag att jag inte förstår hur dessa 2 församlingar skulle ha kunnat befruktat och kompletterat varandra. Med den beskrivning som Paul Scanlon gett av församlingen före och efter processen så känns det som en omöjlighet att det skulle kunna ske.
Oj! va' långt det blev! Undrar om någon orkar läsa denna...
Mikael Kindbom skriver"Toppstyrning och maktkoncentration var knappast anledningen till frikyrkornas starka tillväxt. Tvärtom byggdes församlingarna upp i en pionjäranda och en atmosfär av delaktighet och gemenskap." Delvis har naturligtvis Mikael Kindbom rätt. Men faktum är att det nog var en hel del av maktkoncentration inblandad i pionjärandan, åtminstone i Pingströrelsen. Tvekar du över detta så rekommenderar jag att ta del av boken "Lewis Brev" av Joel Halldorf. I boken finns det brev från Lewi Pethrus som tydligt signalerar både toppstyrning och maktkoncentration. Om man lyssnar till de som var ledare samtidigt som Lewi Pethrus, så råder ingen tvekan om att han var en stark ledare som många gånger gick sin alldeles egna väg.
Mikael Kindbom skriver"För mig är Paulus ständiga tal om lemmar i en enda kropp ett bevis för att vi alla har egenskaper som tillsammans formar Guds församling. De mängder av nådegåvor som första Korinthierbrevet beskriver är inte ett exklusivt privilegium för ett pastorsteam eller en självutnämnd styrelse." Självkart är det som Mikael Kindbom skriver, ingen har patent på Andens gåvor. Första korinthierbrevet skriver tydligt att Anden ger dessa som Han själv vill. Samme Paulus skriver också i Efesierbrevet 4:11-13 "Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus." För mig visar detta tydligt att det handlar om ett andligt ledarskap där de människor som Gud har lagt dessa gåvor i ska utgöra ledarskapet i församlingen. Paulus skriver i sin text om kroppen att "Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte.", 1Kor 12:21. Der här är enhet, vi behöver varandra men det innebär inte att vi alla har samma funktion och kallelse!
Mikael Kindbom skriver vidare "Paul Scanlon fick aldrig frågan om vad som hände med alla dem som lämnade hans församling i missnöje. Hur kärleksfullt bemöttes de? Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart? Kunde inte Paul Scanlon planterat en ny församling för de utsatta han så riktigt vurmar för och låtit de andra medlemmarna växa vidare i sin kyrka? Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." Vet inte varför Mikael Kindbom skriver att Paul Scanlon inte fick frågan om vad som hände med de som lämnade församlingen. Paul Scanlon fick frågan och svarade på den också. Han berättar att en del gick till andra församlingar andra lämnade helt. Paul Scanlon berättar vidare att nu efter drygt 10 år så har en del av de som tidigare lämnat återvänt till den församling som Paul Scanlon är pastor för. Dessa välkomnades utan frågor om det som varit tidigare. Det som framgick otvivelaktigt när Paul Scanlon berättar om de som lämnat är smärtan över att detta skett. Förändringen som församlingen genomgått var ingen lättvinnlig process utan oerhört smärtsamt att se människor lämna sitt sammanhang
"Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart?"
Här blir Mikael Kindbom nästan obegriplig för mig. Jag undrar om han var med på seminariet där Paul Scanlon berättar om detta? För om han var där så hörde han också Paul Scanlon berätta sammanhanget. Det var nämligen så att församlingen innan processen var så introvert att det aldrig kom nya besökare till gudstjänsterna. Alla kände varandra, alla hade sin egna plats i kyrkan och så vidare. Det var detta som låg till grund för att "plånböckerna kunde ligga kvar i bänkarna". Att fråga om detta inte är underbart, tenderar att bli pinsamt anser jag. Församlingens främsta syfte är väl att nå människor med evangelium? En församling som inte strävar efter detta menar jag har förbrukat sin rätt att kallas en kristen församling.
Det var när församlingen började sträcka sig utanför sin "trygghets zon" som människor utan en Guds relation började komma till församlingen. Detta ledde till att det som förut varit en så trygg gemenskap nu började bli en mindre trygg gemenskap. Det var inte längre självklart vem som kom till gudstjänsterna, vem som satt brevid vem, alla kände inte till den andliga "dresscode" som gällde i församlingen, det som hände i gudstjänsterna var inte längre förutsägbart. Enligt Paul Scanlon var detta orsaken till att personer lämnade församlingen. Man ville inte vara med om detta och återgick inte församlingen till den lugna och trygga lunk den förut haft så skulle man lämna församlingen.
När Mikael Kindbom skriver "Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." så känner jag att jag inte förstår hur dessa 2 församlingar skulle ha kunnat befruktat och kompletterat varandra. Med den beskrivning som Paul Scanlon gett av församlingen före och efter processen så känns det som en omöjlighet att det skulle kunna ske.
Oj! va' långt det blev! Undrar om någon orkar läsa denna...
måndag 23 juni 2008
Dagen efter Nyhem
Måndagen efter Nyhemsveckan brukar vara lite speciell och inte heller denna är ett undantag. Det tar en stund innan kroppen har aklimatiserats efter en vecka i husvagn, möten i ett kallt och fuktigt tält med fantastiskt obekväma bänkar, gemensamma toalettter och en väderlek som inte skämmer bort en med för mycket sol & värme.
Bortsett från detta har Nyhemsveckan i år varit ett lyft tycker jag. Att Pelle Hörnmark, Niclas Piensoho och Paul Scanlon delade på huvudundervisningen under veckan var en femetta. De kompletterade varandra på ett suveränt sätt. Undervisningen kändes relevant och utmanande. Jonathan Lund med lovsångskör gjorde ett utomordentligt bra jobb under hela veckan. Att Nyhem i år erbjöd särskilda ledarseminarier under eftermiddagarna var ett riktigt bra initiativ, hoppas att det blir något som återkommer.
Det som känns skönt att veta när man tänker på nästa års Nyhemsvecka är att tältmötes eran äntligen är slut. I höst startar nämligen bygget av kombinerad konferens och sporthall på Nyhemsområdet!!! Detta är fantastiskt och inte en dag för tidigt. Jag ser verkligen framemot att få komma till Nyhem-09 och slippa frysa, träsmak (våga inte ta med träbänkarna in i den ny hallen!) och andas damm från gruset i tältet.
Tack Nyhem för en välsignad vecka!!!
Bortsett från detta har Nyhemsveckan i år varit ett lyft tycker jag. Att Pelle Hörnmark, Niclas Piensoho och Paul Scanlon delade på huvudundervisningen under veckan var en femetta. De kompletterade varandra på ett suveränt sätt. Undervisningen kändes relevant och utmanande. Jonathan Lund med lovsångskör gjorde ett utomordentligt bra jobb under hela veckan. Att Nyhem i år erbjöd särskilda ledarseminarier under eftermiddagarna var ett riktigt bra initiativ, hoppas att det blir något som återkommer.
Det som känns skönt att veta när man tänker på nästa års Nyhemsvecka är att tältmötes eran äntligen är slut. I höst startar nämligen bygget av kombinerad konferens och sporthall på Nyhemsområdet!!! Detta är fantastiskt och inte en dag för tidigt. Jag ser verkligen framemot att få komma till Nyhem-09 och slippa frysa, träsmak (våga inte ta med träbänkarna in i den ny hallen!) och andas damm från gruset i tältet.
Tack Nyhem för en välsignad vecka!!!
fredag 13 juni 2008
Storebror ser dig
Bedrövligt! Det är det enda ord som passar in i det här sammanhanget. Nu undrar du, vilket sammanhang? Jag läste precis på tidningen Dagens hemsida, http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154520 att Staten ska få laglig rätt till min eposttrafik , sms och vad jag säger i telefonsamtal. Lagen ska ge möjlighet till detta utan att jag behöver vara misstänkt för något brott. Lagförslaget ska man rösta igenom på onsdag i nästa vecka om regeringen får som de vill!!!
Detta är helt bedrövligt!!! Den personliga integriteten håller på att raderas ut totalt i jakten efter "yttre hot". Det sägs att detta bara handlar om kommunikation som sträcker sig utan för vårt lands gränser. I artikeln framgår att "utanför landets gränser" är ett synnerligt runt ord.
Jag bara undrar, vad kommer härnäst. Vilka områden kan bli intressanta för staten framöver eller kanske att det är mer relevant att fråga vilka områden av livet som inte har något intresse för staten?
Detta är helt bedrövligt!!! Den personliga integriteten håller på att raderas ut totalt i jakten efter "yttre hot". Det sägs att detta bara handlar om kommunikation som sträcker sig utan för vårt lands gränser. I artikeln framgår att "utanför landets gränser" är ett synnerligt runt ord.
Jag bara undrar, vad kommer härnäst. Vilka områden kan bli intressanta för staten framöver eller kanske att det är mer relevant att fråga vilka områden av livet som inte har något intresse för staten?
torsdag 12 juni 2008
Körresa
Helgen som gått var vi iväg på en kör helg med Can't Stop! Nu kanske du undrar vad Can't Stop är för något. Can't Stop är vår kör i pingstkyrkan Odensbacken som leds av Stephan Berg. Kören har funnit drygt ett år och repertoaren består mest av Country Gospel.
I helgen som var befann vi oss i Stockholmstrakten. På Söndagförmiddag var vi i Pingstkyrkan, Södertälje och på kvällen i Pingstkyrkan , Tumba. Vi hade fantastiskt roligt i kören och de som var på mötet berättade att de var berörda på djupet. Det känns så skönt när det vi som kör drömmer om blir verklighet. Vår bön är att det inte bara ska vara bra sång och musik utan att Gud ska röra vid människors liv.
Det var så roligt att vara på turné med kören. Vi längtar redan nu till nästa resa. Som tur är dröjer det inte så länge. Vi kommer att finnas med under Segersjödagarna och Kanalfestivalen här i Odensbacken. Lite längre fram i höst så åker vi till Pingstkyrkan i Katrineholm, Norrköping och Linköping. Blir du sugen på ett besök så hör gärna av dig till mig. Titta in på vår hemsida http://www.odensbacken.pingst.se/ så får du mer information om detta.
Nikon D40X
Har precis köpt en ny kamera. Äntligen har en av mina drömmar blivit verklighet - en systemkamera! Min lediga tid upptas av att springa runt och fota. Till min frus och omgivnings stora förtret. Att fotografera handlar om att precis där och då fånga ögonblicket. Man jagar med blicken för att hitta just det motivet som kommer att göra sig allra bäst.
Lite lika kan jag tycka att livet är. En ständig jakt efter att fånga lyckan, upplevelsen. Människan jagar efter lyckan i ett rasande tempo. Så här inför sommaren skulle jag vilja att vi bromsade farten och lade märke till det vackra som finns där vi är.
Ha en skön sommar
Lite lika kan jag tycka att livet är. En ständig jakt efter att fånga lyckan, upplevelsen. Människan jagar efter lyckan i ett rasande tempo. Så här inför sommaren skulle jag vilja att vi bromsade farten och lade märke till det vackra som finns där vi är.
Ha en skön sommar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
