Oj vad bra!

Har precis kommit hem från vårt cafémöte med Tommy Dahlman. Vi hade en fantastisk bra kväll tycker jag. Ungefär 60personer besökte oss. Våra helt underbara och fantastiska musiker, Stephan Berg, Sven-Inge & Kjell Neander tillsammans med Carina Berg och Madde Sennerstam stod för en ljuvlig musikalisk upplevelse. Vi njöt av väldigt goda smörgåsar som Ilona & Co ordnat. Tommy Dahlman levererade ett klockrent, aktuellt och jordnära budskap.
Det bästa utav allt var att Gud själv var påtagligt närvarande och rörde vid oss alla.
Återigen så känner jag mig så glad, tacksam och stolt över att jag får vara en del av Pingstkyrkan i Odensbacken.
Ps. Missa inte att vara hos oss kl 11 & 18 imorgon. Can't Stop sjunger och Tommy Dahlman talar, vi ber och tror att detta kommer att bli riktigt bra.

Sten-Gunnar Hedin till EFK!

Den informationen fick jag via tidningen Dagen idag. Sten-Gunnar ska under en vakant föreståndartid i Ryttargårdskyrkan i Linköping, hjälpa dem som förkunnare. Det är ju bara att gratulera EFK till en av Pingsts mest kompetenta förkunnare. Det är spännande med det gränsöverstigande samarbetet i frikyrkligheten, hoppas bara för egen del att vi "får tillbaka" Sten-Gunnar till Pingst inom en snar framtid. Tror att vi behöver honom som förkunnare i vårt sammanhang. Senaste tiden har ibland och i vissa frågor varit slitsam mellan Sten- Gunnar och Pingst Fria Församlingar i Samverkan. Hoppas inte detta är en konsekvens av denna period som gör att Sten-Gunnar väljer att gå till EFK.
Bortsett det jag nu skrev tycker jag det är fräscht och berikande att vi samarbetar mellan samfund och rörelser, vi tillhör ju samma familj.

Dan Salomonsson till Livets Ord

Det är en av artiklarna i tidningen Dagen idag. Tycker att det är bra att Dan tackade ja till inbjudan, något annat tycker jag vore högst anmärkningsvärt.
Blir bara lite trött på att det liksom nästan ska vara en sensation att en pingstpastor predikar på Livets Ord. Skulle det vara likadana rubriker om Dan skulle predika i missionskyrkan i Uppsala? Vet att det varit andra tider förr, känner till spänningarna och schismerna som varit. Jag bara undrar när ska vi lägga det gamla bakom oss och gå vidare utan att det för den skull skapar rubriker? Idag är Livets Ord är en accepterad del av kristenheten i Sverige och det är inget märkvärdigt med att en pingstpastor predikar där tycker jag. Rädd för att sådana här artiklar bara gör det naturliga onaturligt.

Vilken helg!!!

Min och Bellas helg startade med kalas på fredagskvällen hos Blellas syster Rosita i Norrköping. Trevlig kväll med god mat och skön gemenskap. Skönt att ibland få möta släktingar, blir inte så ofta men roligt när det händer.
Resten av helgen var vi på turné med vår kör Can't Stop. Fantastiskt roligt att få vara ute och sjunga tillsammans. Vi har väldigt roligt i kören och det bästa är att vi upplever att Gud välsignar genom vår kör!
Lördag eftermiddag åkte vi till Katrineholm för att sjunga . Det var kulturnatta i Katrineholm men trots detta var det ca 80 som lyssnade på oss. Så härligt med all uppmuntran som vi fick efteråt där människor berättade att de hade blivit berörda av sång och vittnesbörd.

Söndag förmiddag så hade vi möte i Bellas hemförsamling, Pingstkyrkan Norrköping. Dagen startade tidigt, kl 08 var musiker och ljudansvariga på plats. Lite trötta var vi alla men Sven-Inge hade en tuffare morgon än oss andra. Mc Donalds i Norrköping där han njöt av en hamburgare på lördagskvällen såg till att han blev matförgiftad. Det var ingen pigg Sven-Inge som mötte oss den morgonen. Men han är en sann viking så med blåbärsoppa och förbön stod han pall hela dagen.

Vi kände en väldig uppskattning från mötesbesökarna i Norrköping. Gud rörde vid människor och vi känner oss ödmjukt tacksamma för att han använder oss.
Efter en fantastikt god middag i pingstkyrkan styrde vi kosan mot Linköping och Pingstkyrkan där.

Nu började vi känna oss lite slitna och trötta men vi lyckades att hitta energi en gång till och hade en härlig kväll tillsammans med Linköpingsfolket.

Känlsan som finns nu på måndagen är en väldig stolthet över vår församling och vår kör. Gud har lagt så många skatter i vår församling, det ska bli väldigt intressant att se vad han har för tankar för oss framöver. Vi ber en gång till, "Gud låt oss få vara ett redskap till att du ska kunna röra vid Odensbacken och vårt land".

Idag vänder veckan...

Så brukar man säga om onsdagen. När det är slut på den här arbetsdagen så är det bara 2dagar kvar innan det är helg. Därför tycker jag det passa ganska bra att få titta tillbaka på helgen som gått innan det är dags för en ny.

Förra veckan och helgen var intensiv för vår församling. Från onsdag till fredag + söndag var det barnmöte med MR Goran. Ungefär 40barn kom till dessa/tillfälle och hade det helt fantastiskt. MR Goran är en mycket skicklig och medryckande trollkonstnär. Inte bara det att han är duktig med sina trick utan han målar upp Bibelns budskap på ett fascinerande och berörande sätt.

På fredagen så var det dags för The Rock och ungdomssamling. Totalt var det nog drygt hundra unga människor som var i vår kyrka under fredagskvällen. Detta är inte unikt för bara denna fredag utan så ser det ut fredag efter fredag. Man fylls av en sådan tacksamhet till Jesus för det han gör på fredagarna. Det är en ynnest att få se detta hända i vår församling. Be för Andreas, vår ungdomsledare, och teamet runt honom att de får fortsätta att vara ett redskap för att nå ungdomarna i Odensbacken.

Sedan kom lördagen. Dagen då vi anordnade "Upptäckardag för kyrkornas barn och ungdomsverksamhet i Östernärke". Solen sken och vi hade en härlig dag med cirka 15o barn och vuxna som besökte oss den dagen. Det kändes väldigt lyckat och det är väldigt roligt att få höra nöjda barn och föräldrars reaktioner från den dagen.

På söndag var det dags för den årligt återkommande ekumeniska Gudstjänsten på Björkenäs. I år var Magnus Aasa predikant. Magnus är präst i Svenska Kyrkan, Örnsköldsvik. Det var en andligt stark dag. Magnus talade utifrån att Gud älskar dig där du är och inte där du borde vara.

Tror att många blev berörda av det budskapet. Härligt att se så mycket folk från olika kyrkor tillsammans för att fira Gudstjänst, uppskattningsvis 500 var med på gudstjänsten.

Detta var en liten tillbakablick på vår helg. Veckan vänder idag och jag bär på en känsla att det inte bara är veckan som vänder utan att den andliga vinden håller på att vända för oss i Odensbacken. Det känns som vi är på väg in i en spännande tid som församlingar i Odensbacken. Vill uppmana dig att be mycket för vår plats, att Gud verkligen en gång till får bli känd i Östernärke.

Det kom en inbjudan

Idag låg en inbjudan från Kristdemokraterna i min brevlåda. Den var adresserad till bäste pastorn. Det var väldigt nära att den åkte i pappersinsamlingen av flera skäl. Min tid är begränsad och det gäller att prioritera var jag lägger min tid, har en fast ståndpunkt att partipolitik och föreståndarskap ska hållas isär, sådana här tillställningar brukar inte ge de svar man hoppats på, mitt politiska intresse kunde ha varit större.
Inbjudan åkte inte i pappersinsamlingen...än. Den ligger kvar på mitt skrivbord, jag funderar fortfarande om jag ska gå eller inte. Träffen är på en måndag, min lediga dag, vilket gör det lättare i agendan. Partiet som gjorde inbjudan anknyter i sitt namn till det som ligger närmast mitt hjärta KRISTdemokraterna, min relation till Kristus.
Här är drivet i min tanke just nu. Att kalla sig för KRISTdemokraterna i min värld förpliktigar. Det förpliktigar att man står för KRISTendomens värdegrund. På det sista har jag haft mina fundringar om partiet verkligen vill vara KRISTdemokrater eller bara använder namnet för att locka väljare som vill leva efter ett KRISTet tankesätt. Intressanta ledord för frågor den kvällen kan ju vara, Äktenskapslagstiftningen, abortproblematiken, KRISTdemokrat vad förpliktiar det ordet ,invandringsprobleamtiken,etc.
Vi får se hur det blir med mitt svar på inbjudan eller inte. Hur som helst är det värt att reflektera över vad skillnaden är att kalla sig för KRIST... och något annat.

Vi måste tala mer om Jesu andra tillkommelse...

Så är rubriken på en insändare i tidningen Dagen idag. Jag stämmer helt in i insändarens uttalande. Vi behöver lyfta att snart kommer Jesus tillbaka. Bara det inte blir som när jag var ven liten grabb på 70talet. Att man använder sanningen om att Jesus kommer tillbaka för att hota och skrämma folk med. När Jesus talar om att han ska komma tillbaka (Joh 14) så börjar Jesus att säga "var inte oroliga". Detta visar enligt min mening att talet om att han ska komma tillbaka aldrig var menat som skrämselpropaganda. Utan tvärtom till för att gjuta en grund av trygghet i att tron på honom kommer att bära hela vägen. Talet om Jesu andra tillkommelse är också tänkt att vara ett erbjudande till den som än inte tror, inte ett hot om att inte vara med den dagen. Enligt min mening måste tiden för skrämsel och hot vara förbi, ingen kommer att skrämmas till paradiset lika lite som man kan hota någon dit. Jag lägger gärna min kraft på att budskapet om att Jesus kommer tillbaka ska vara klätt i attraktiva ord och satsningar.
Lika lite tror jag att vi ska återuppliva spekulationerna om vem och vad som det egentligen talas om i profetiorna. Vi ska vara välinsatta i det profetiska ordet men gissningar och tvivelaktiga tolkningar om vad det står för ska inte återupplivas igen. Detta leder bara till att vi förlorar i trovärdighet gentemot vår samtid och dränerar det profetiska ordet på aktoritet och dignitet. Jag tror på det profetiska ordet, tror att det kan stå där uttalat utan taffliga försök till förklaring av det.

Eric Liddell - en hjälte

Har precis läst om Eric Liddell. Nu frågar du vem är han??? Eric föddes i Kina 1902 av skotska missonärer. 1924 vann Eric OS finalen i Paris på 400meter. Egentligen var det menat att Eric skulle springa hundra meters finalen men på grund utav att finalen gick på en söndag så valde han att predika i en församling istället för att tävla om guldet!!! Eric vann 400meters finalen överlägset och satte nytt världsrekord trots att han inte tränat eller tävlat på den distansen tidigare. Redan innan OS hade Eric betämt sig för att bli missionär i Kina och så blev det efter spelen. Han arbetade många år som pastor i Kina med ansvar för undervisning av barn. Under andra världskriget så hamnade Eric i fångläger och dog av en hjärntumör endast 43 år gammal. Idag 50år efer hans död så hyllas han i Kina som en OS-hjälte. En biografi om hans liv " Running the race" har översatts till kinesiska och delades ut under OS i Kina.
Det slår mig att Eric fortfarande springer sitt lopp. Det har gått 50 år sedan han blev befordrad till härligheten. Fortfarande så syns ringarna på vattnet av det han valde att göra till sitt livslopp, att ge sitt liv som missionär i Kina. Eric kunde ha valt att springa ett eget lopp, satsa på idrotten och säkert ha en tillfällig glimrande karriär. Nu valde han att springa det lopp som hans Herre hade skapat honom för och fortfarande påverkar det loppet människor i Kina. Bönen föds i mitt hjärta, Herre hjälp mig att jag springer det lopp som du skapat mig för så att jag kan få betyda något för ditt rike.

Nej till världspingstkonferensen

Surfade in på tidningen Dagens hemsida nu på morgonen. En av rubrikerna var "världskonferens avblåst". Artikeln berättade att det inte blir världspingskonferens på nyhem 2010. Den internationella kommittén avslog förslaget. Kan inte säga annat än att jag förstår dem. Nyhem med omnejd har inte de faciliteter som jag anser behövs för den typen av tillställning. Samtidigt hoppas jag verkligen att vi får stå värd för konferensen 2010 det vore roligt tycker jag. Vi får väl se om vi kan komma med ett förslag som faller kommittén i smaken.

Can´t Stop på Segersjö

I lördagskväll var det dags för Can't Stop att sjunga på ryttardagarna, Segersjö. För ett halvår sedan fanns ingen tanke på att vi i Can't Stop skulle få sjunga under ryttardagarna. Vi var förband till Sten & Stanley som var kvällens huvudattraktion. Efter en del strul med att få ljudet att fungera så var vi igång. Fullt med folk i serveringstältet var det när vi satte igång. Efter en stund hade vi kontakt med publiken och kände att budskapet nådde fram. Det var en förmån att få sjunga på ryttardagarna och nå en publik som vi inte vanligtvis når. Ett varmt tack till familjen Montgomery som gav oss möjligheten. Jag hoppas och ber om att detta är bara början på vad vi som församling kommer att göra bland "vanligt folk" i Odensbacken.