Saron i Göteborg öppnar för homosexuella att bli medlemmar

Fredagens nummmer av tidningen Dagen skriver om att EFK församlingen Saron öppnar möjlighet för aktivt homosexuella att bli medlemmar i församlingen.

Tidigare i veckan så talade jag och några kollegor om detta och sa att det dröjer nog innan detta kommer att bli möjligt om det ens kommer att bli det någon gång. Tänk hur fort det kan vända.
Måste erkänna att jag har svårt att känna mig ett med detta.

Klart är att att alla människor ska få känna sig välkomna till församlingen med den brottningskamp och längtan efter att få bli fri sin synd som finns i livet. Men från detta till att hålla fast vid sin livsstil och på olika sätt söka vägar för att legitimera synden genom ett medlemskap i en församling ställer jag mig frågande inför.

Församling är till för attt vara de i sig själva svagas gemenskap. Alla har vi vår brottningskamp, våra tillkortakommande, alla känner vi att vi är oerhört beroende av Guds nåd och församlingsgemenskapens stöd och hjälp för att arbeta på vår frälsning. Ingen av oss är något annat än syndare frälsta av nåd.

Men viljan att vilja arbeta på vår frälsning för att mer och mer formas till en återspegling av Jesus är det avgörande för medlemsskap i Gudsförsamling.
Guds församling är lika lite de perfektas gemenskap som platsen för att legitimera det som Gud ser som synd.

Idag predikade jag över texten "Vem säger ni att Jag är?"
Frågan kommer från Jesus, ställd till lärjungarna. Tror att denna fråga är högaktuell. Det är oerhört viktigt att vi vet vem denne Jesus är som vi bekänner oss till idag.
What would Jesus do? Är en berättigad fråga.