Så var debatten om Paul Scanlon igång...

Tänkte väl det. Att debatten inte skulle kunna dröja efter Paul Scanlons besök på Nyhem. Mycket riktigt igår kom första artikeln(http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154735). Visst har även jag en del att fundera över när det gäller det Paul Scanlons besök. Allt kändes inte klockrent men värt att fundera över. Efter att ha varit på samtliga seminarier med Paul Scanlon kände jag att det är viktigt att inte lyssna till alla orden utan vad han egentligen säger. Det framgick med önskad tydlighet vad som var drivkraften i Paul Scanlons liv anser jag. Det var inte att göra upp med den demokratiska församlingen utan att lämna de 99 för att söka efter det förlorade som hade intagit hela Paul Scanlons liv. I hans kontext blev konsekvensen att lämna det demokratiska sättet att leda en församling och hans erfarenhet pekar på att det är nödvändigt. Här ska jag ärligt säga att jag har mina funderingar. Men för att göra rättvisa åt Paul Scanlon så var inte det här som han la tyngdpunkten i sitt besök vare sig i ledarseminarier eller i sin undervisning i Nyhemstältet. Tyngden la han utan tvekan på att församlingarna i våra länder måste nå folket som håller på att gå förlorat.Anledningen till att jag väljer att kommentera här är att en del av Mikael Kindboms kommentarer känns väl märkliga.



Mikael Kindbom skriver"Toppstyrning och maktkoncentration var knappast anledningen till frikyrkornas starka tillväxt. Tvärtom byggdes församlingarna upp i en pionjäranda och en atmosfär av delaktighet och gemenskap." Delvis har naturligtvis Mikael Kindbom rätt. Men faktum är att det nog var en hel del av maktkoncentration inblandad i pionjärandan, åtminstone i Pingströrelsen. Tvekar du över detta så rekommenderar jag att ta del av boken "Lewis Brev" av Joel Halldorf. I boken finns det brev från Lewi Pethrus som tydligt signalerar både toppstyrning och maktkoncentration. Om man lyssnar till de som var ledare samtidigt som Lewi Pethrus, så råder ingen tvekan om att han var en stark ledare som många gånger gick sin alldeles egna väg.


Mikael Kindbom skriver"För mig är Paulus ständiga tal om lemmar i en enda kropp ett bevis för att vi alla har egenskaper som tillsammans formar Guds församling. De mängder av nådegåvor som första Korinthierbrevet beskriver är inte ett exklusivt privilegium för ett pastorsteam eller en självutnämnd styrelse." Självkart är det som Mikael Kindbom skriver, ingen har patent på Andens gåvor. Första korinthierbrevet skriver tydligt att Anden ger dessa som Han själv vill. Samme Paulus skriver också i Efesierbrevet 4:11-13 "Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus." För mig visar detta tydligt att det handlar om ett andligt ledarskap där de människor som Gud har lagt dessa gåvor i ska utgöra ledarskapet i församlingen. Paulus skriver i sin text om kroppen att "Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte.", 1Kor 12:21. Der här är enhet, vi behöver varandra men det innebär inte att vi alla har samma funktion och kallelse!


Mikael Kindbom skriver vidare "Paul Scanlon fick aldrig frågan om vad som hände med alla dem som lämnade hans församling i missnöje. Hur kärleksfullt bemöttes de? Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart? Kunde inte Paul Scanlon planterat en ny församling för de utsatta han så riktigt vurmar för och låtit de andra medlemmarna växa vidare i sin kyrka? Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." Vet inte varför Mikael Kindbom skriver att Paul Scanlon inte fick frågan om vad som hände med de som lämnade församlingen. Paul Scanlon fick frågan och svarade på den också. Han berättar att en del gick till andra församlingar andra lämnade helt. Paul Scanlon berättar vidare att nu efter drygt 10 år så har en del av de som tidigare lämnat återvänt till den församling som Paul Scanlon är pastor för. Dessa välkomnades utan frågor om det som varit tidigare. Det som framgick otvivelaktigt när Paul Scanlon berättar om de som lämnat är smärtan över att detta skett. Förändringen som församlingen genomgått var ingen lättvinnlig process utan oerhört smärtsamt att se människor lämna sitt sammanhang



"Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart?"
Här blir Mikael Kindbom nästan obegriplig för mig. Jag undrar om han var med på seminariet där Paul Scanlon berättar om detta? För om han var där så hörde han också Paul Scanlon berätta sammanhanget. Det var nämligen så att församlingen innan processen var så introvert att det aldrig kom nya besökare till gudstjänsterna. Alla kände varandra, alla hade sin egna plats i kyrkan och så vidare. Det var detta som låg till grund för att "plånböckerna kunde ligga kvar i bänkarna". Att fråga om detta inte är underbart, tenderar att bli pinsamt anser jag. Församlingens främsta syfte är väl att nå människor med evangelium? En församling som inte strävar efter detta menar jag har förbrukat sin rätt att kallas en kristen församling.
Det var när församlingen började sträcka sig utanför sin "trygghets zon" som människor utan en Guds relation började komma till församlingen. Detta ledde till att det som förut varit en så trygg gemenskap nu började bli en mindre trygg gemenskap. Det var inte längre självklart vem som kom till gudstjänsterna, vem som satt brevid vem, alla kände inte till den andliga "dresscode" som gällde i församlingen, det som hände i gudstjänsterna var inte längre förutsägbart. Enligt Paul Scanlon var detta orsaken till att personer lämnade församlingen. Man ville inte vara med om detta och återgick inte församlingen till den lugna och trygga lunk den förut haft så skulle man lämna församlingen.


När Mikael Kindbom skriver "Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra." så känner jag att jag inte förstår hur dessa 2 församlingar skulle ha kunnat befruktat och kompletterat varandra. Med den beskrivning som Paul Scanlon gett av församlingen före och efter processen så känns det som en omöjlighet att det skulle kunna ske.
Oj! va' långt det blev! Undrar om någon orkar läsa denna...